Planering är allt det man tänkt sig att göra
- förutsatt att allt blir som man tänkt sig.
Det blir dock sällan som man tänkt sig. Ibland känns det verkligen som att någon annan lever ens liv åt en. Men sluta med det! Vill man säga. Ge tillbaks fjärrkontrollen! Men om man alltid skulle göra som man ville skulle man väl aldrig ha någon hos sig som stod ut med det? Och ha någon hos sig vill man ju. Så det går ju stick i stäv. Men vart går den magiska gränsen?
Nej, det bästa är nog att aldrig bestämma något. Vara ett flytande flexibelt objekt utan ramar.
- Javisst, ni kanske kan komma till oss nästa helg och äta middag. Vi får se!
- men , då bestämmer vi det?
- njaaa, nu ska vi inte bli vrånga. Vi får se har jag sagt. Förutsatt att vi håller oss friska och att vi båda känner för det och att inget oförutsett dyker upp. Och om solen skiner och tupparna gal samtidigt som vinden vänder i Kina, då går det inte.
- eh, ok - men vi hörs...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Amen!
Så sant, så sant!
Kram/veronica
Därför älskar jag begreppet preliminärboka! Då kan båda lämna lite space i almanackan, men utan att ha bestämt det definitivt och sedan hör man efter när det närmar sig om det blir något eller inte. På så sätt hålls allt lite flytande och man kan dra sig ur utan sura miner om man inte skulle känna för att ses. Mer prel.bokningar åt folket!
Jo då, jag har varit hos läkaren mååånga gånger. Har varit under utredning i typ tre år nu. Jag har tagit mssor med prover och t.om gjort en gastroskopi (hualigen!) Men de hittar inget. Det är ju både skönt och tråkigt att de inte hittar nåt....
De har sagt att det är ibs (irriterad tarm) men det betyder egentligen bara att de inte har hittat nåt.
Kram/Veronica
Skicka en kommentar