Nya erfarenheter...

Vad kan väl passa bättre när man är hemma och sjuk än att lägga upp ett nytt, rykande färskt blogginlägg? Det är dock lite frustrerande, för det finns så mycket som jag SKULLE kunna skriva om här på mitt lilla space på Internet, men jag vågar inte riktigt. Man vet ju aldrig framför vilka läskiga ögon dessa inlägg kan komma att hamna. Så därför får jag hålla denna hyfsat neutrala ton - jag får väl skriva alla bestialiska detaljer i någon riktig bok i framtiden.

Hur som helst så har jag farit o flängt en del på sistonde. Bland annat har jag sett skidskytte för första gången i mitt liv och testat en Jämtländsk "överkjol", ett mycket intressant plagg. O jag som sa att jag inte skulle ha med "dagens outfit" i bloggen - här kommer ändå ett smakprov till alla er som aldrig burit en överkjol förut. Det är ett plagg som gör att man håller sig varm och man har det som en kjol över sina vanliga byxor.

Utrustad på detta sätt var jag redo för att beskåda skidskytte - en sport där man åker skidor och skjuter. Mycket underhållande.

Det kan ha varit detta event, eller andra orsaker som gör att jag nu är sjuk och hemma från jobbet. Jag tänkte passa på att ta vaccinet idag mot svininfluensan eftersom jag ska åka utomlands i 3 veckor snart!! Det är bara 11 dagar kvar tills jag o H sticker till Hawaii - helt sjukt! Då vill man ju inte ligga i influensa halva semestern eller mer, o jag tänkte att eftersom jag är småkrasslig så kan jag lika gärna ta vaccinet och vara krasslig i några dagar till - bieffekterna lär ju vara rätt dryga. MEN jag får inte ta det eftersom jag inte är vid kroppens fulla bruk, så jag får vackert vänta. Frågan är bara: Hur sjuk är jag egentligen? Jag känner detta som ett nederlag, jag har inte haft en sjukdag från jobbet på flera år!! O så bangar jag för att jag har lite yrsel och ont i halsen. Ingen feber ens!! Hur kan man vara så vissen utan feber? Jag måste ju ha några tiondelar i alla fall? Det snurrar ju runt i skallen o bultar när jag reser mig upp - o inte kan jag prata heller -halsen har 2 svullna tennisbollar till halsmandlar.

Bäst att ta tempen i alla fall...

Ja, ni ser själva. Pinsamt. Det kunde väl åtminstonde ha varit över 37...

Kram på er och klä nu på er så att ni slipper må som jag. KRAM

Käraste nån,

Just nu sitter jag och gömmer mig i ett rum någonstans i Skåne. Stormen viner utanför fönstret, gamla trädgrenar som slår mot rutan skrämmer slag på mig där jag sitter och hukar framför nyheterna på onödigt hög volym för att slippa den ekande stumma tystnaden.

I rummet bredvid mitt bor en 83-årig gubbe som tiggde sig till boendet på det enkla vandrarhemsliknande hotellet för att han inte skulle överleva en natt utomhus. I baren sitter två statyliknade figurer i varsin ände och dricker öl respektive rödvin. Receptionen är obemannad och här finns ingen som kan höra om nåt händer...man hänvisar till en vit telefonlur som inte verkar fungera. Över den står det en lapp: Vid problem; ring så är jag där inom 10 minuter...

Nej, det är inte en början på en ny skräckfilmsidé som jag nyligen skaffat mig -utan min verklighet just nu. Jag som bara skulle till en stad i Skåne och hålla föredrag!

Det hela började redan på flygresan till Blekinge där jag skulle hålla mitt första föredrag. Det blev extrema väderförhållanden (läs: STORM) och jag trodde att de välbekanta gasmaskerna skulle trilla ner vilken sekund som helst.

Efter min bedrift skulle jag vidare till Skåneland med tåg. Då började det brinna i 1:a-klassvagnen!! En kvinna kom utspringandes och skrek i panik att DET BRINNER! Ingen i min vagn reageade. De fortsatte sova och vi fick ingen ytterligare informaton. Tåget fortsatte åka med samtliga branddörrar stängda.

Väl framme (med röklukt i kläderna och stormen och regnet piskandes i ansiktet) hittade jag fram till det lite billigare hotellet som skulle bli min borg för natten. Inget av dagens tidigare draman slår dock känslan här, det är INTE kul om man sett filmen "the Hostel" och just nu sitter jag ängsligt på rummet och dippar pommes i vitlöksbearnaisesås (jag vågade under inga omständigheter sitta nere i den ensliga baren och äta) och bannar mig själv för att jag sett den filmen.

Till råga på allt svarar inte sambon i mobilen för tele 2:s nät är nere.

Jag tror jag höjer tv:n lite till... min enda vän här i ingenstans...

Det är de små stunderna som är livet och på sistonde har jag blivit bortskämd med många bra sådana. I fredags var jag på Michael Jackson-konsert på Fasching, en av de bästa anledningarna att bo i Stockholm är just detta; det finns alltid något att göra. För en rastlös själ som jag så är det väldigt mycket värt.


Dessutom var konserten fantastisk och kärleken till musiken smittade av sig så att man gick därifrån med en lyckokänsla i maggropen. Extra kul var att en gammal gymnasieklasskamrat till mig var med o spelade. Tänk att det gått 10 år sedan dagarna på musikgymnasiet...ofattbart!

Häromdagen var det faktiskt som att de där 10 åren försvann i några sekunder. Det damp ner ett brev i brevlådan som jag skrev tillsammans med min kära vän R år 2000. Vi skrev ett varsitt brev och bestämde att vi skulle få öppna breven om 10 år, dvs. år 2010. Det var en hisnande känsla minns jag. 10 år, det var ju så ofattbart lång tid!! Nu har dessa år förflutit, ibland känns det länge sedan, ibland som om det var igår. Tiden är något som alltid har fascinerat mig. Kanske för att det är en av de få saker som vi ännu inte lärt oss styra eller påverka. Snart får jag i alla fall öppna brevet och se vad jag ville fråga mig själv för 10 år sedan.

På något sätt känns det som att det inte skulle vara samma sak att skriva ett brev idag som jag fick öppna år 2020, det känns som att jag har framtiden mer utstakad för mig nu än vad jag hade då. Men kanske ett brev som jag får öppna om jag lever år 2050. Det skulle vara kul att se hur ens perspektiv har förändrats. Tiden är svår att ta vara på och omöjlig att hålla fast. Tur var det i alla fall att det inte var jag som förvaltade brevet för då hade det säkerligen försvunnit i något flytt. Men nu ska jag lägga det på ett säkert ställe och öppna det i januari år 2010.

Igår hade vi i alla fall spelkväll här hemma. Det var så härligt med alla glada människor och livat blev det :)

Spelet heter "Bet your brain" - ett frågespel med en twist. Jag kan varmt rekommendera det!

Förutom det så har vi fått ett nytt rum i vår lägenhet. Även kallat H:s datasalsgarderob :) Så här ser det ut.

Det sitter numera nästan alltid en perser på den stolen. Den som hann först var den med fyra ben.

Det får bli allt för nu, H står i köket och ska laga söndagmiddag. Mums! Bäst att jag går och coachar honom lite.

Må så gott!

Jag bor på plattform 5 and three quarters...

God morgon på er alla!
Idag var jag uppe 8.30. Det ska sägas att denna företeelse är MYCKET ovanligt förekommande på en söndag. Att det skedde just idag kan dock bero på att man dragit tillbaka klockan en timme. Det känns i alla fall lyxigt med denna extra timme, så jag vill gärna fylla den med att läsa en bra bok. Bara ta en kopp chai-te med skummad mjölk, läsa och vänta på att sambon vaknar så att man kan äta pannkakor till frukost. Dessvärre har jag inget bra att läsa. Jag har tragglat och tragglat med en bok som jag inte ens minns vad den heter (!) i flera månader (Presidentens val, eller något liknande, 50 olika karaktärer presenteras och inget händer). Sedan fick jag låna sista Harry-Potter-boken av min kära systerson och den läste jag ut utan att blinka (åja, ta det inte bokstavligt...) på 3 dagar. Jag måste väl ha varit den sista personen i Sverige som inte visste hur Harry Potter slutade? Hur som helst så hoppas jag fortfarande på fler böcker. Snälla, låt det inte vara slut!!! Hur som helst; Jag hade efter denna svåra skilsmässa varit förutseende och redan förra fredagen beställt två böcker via pocketogram.se som jag såg fram emot. Det var en present från SKANSKA när vi flyttade in i vårt nya hem. 2 pocketogram. Jag hade beställt "äkta vara" (om vad som är vettigt att stoppa i sig) samt "Min far hade en dröm" av Barack Obama. Jag tyckte att sidan fungerade mycket smidigt och gick dessutom med på att göra en kundundersökning där man skulle betygsätta pocketograms service. De fick höga betyg eftersom just de böcker som jag ville läsa fanns att välja på och det var smidigt som attan. Men nu ångrar jag mig gruvligt. Böckerna skulle ha skickats med A-post förra fredagen och i fredags hade de ännu inte kommit. Jag ringde till kundtjänst som sa att "jaaa, de ska ha gått iväg redan förra fredagen med A-post, men har du inte fått dem på måndag (alltså 10 dagar senare) så skickar vi en ny leverans". Men det är ju orimligt!! (som Kishti i förra idol-juryn skulle ha utbrustit) Varför har jag sådan otur med leveranser? Det var likadant när jag skulle beställa kattfoder från Djurtransport.se eller vad det heter. Deras motto på hemsidan var glättigt och självklart: "Vi garanterar hemleverans inom 3 dagar". Efter en vecka hade min kisse fått leva på kycklingkorv och blöt slisk-whiskas i flera dagar. Jag ringde och ingen förklaring fanns till varför varan inte hade kommit fram. Jag frågade hur de kan garantera hemleverans inom 3 dagar och sedan inte leverera på en vecka. Jag fick 10 % rabatt, 70 kr som genast skulle sättas in på mitt konto (som jag faktiskt inte sett röken av nu när jag tänker efter) och nervösa ursäkter till svar. Vad beror alla dessa missöden på? Beror det här på att vårt hem är ett nybygge som inte finns på GPS-kartan? Eller att adressen är så okänd fortfarande? Det verkar så dom få gånger som jag åkt taxi hem. Finns inte adressen i deras apparat så finns den inte alls, verkar det som. "Blir det bra här?" frågade en taxichaufför och tittade osäkert på mig. Han var 3 km från rätt adress... O jag som inte kunde guida honom direkt eftersom mitt lokalsinne (ja ni vet, det är som det är). Så det enda jag kunde göra var att säga "Nej" och upprepa adressen igen (samt kräva att han stängde av taxametern illa kvickt). Lilla Västerbron 10. Ska det vara så svårt? Bah! Nu går jag till Ica och köper en fysisk pocketbok. Inte ska detta få förstöra min extra timma.

Gammal gammal sång

Fick just en låt i huvudet som jag skrev i mellanstadiet :)

With my eyes
I can se
the sky

With my ears
I can hear you
when you cry

With my mouth
I can tell you
I love you

With my head
I can think
of you

With my soul
I can fly
over oceans

In my mind
I can climb
every mountain

With my head
I can think
that I love you

With my heart
I can feel
It´s true

Glada dagar

Ja, Förra veckan fick vi ju FIRA H:s tillfrisknande och det gjorde vi med champagne och minichokladtårta. Men jag ska tala om att den räcker och blir över till 3 personer trots sin ringa storlek. Klicka på bilden för att förstora.


och nu tänker den uppmärksamme... varför skrev hon 3 personer... och varför är det 3 glas på bilden? Men det är ju så att H och jag har varit ungdomsvakt (finns det något annat mer passande begrepp för barnvakt åt tonåring?) åt hans systerson Amir från Iran i ca en månad. Han fick också skåla (i Zingo). Nedan är han på bild på stan - två svenska tjejer sprang fram och frågade om de fick vara med på kortet vilket gjorde honom mkt generad... hehehe

Han blev alldeles till sig av detta, inte så konstigt, kolla, det är ju nästan kind mot kind, eller åtminstonde kind mot öra...


När vi kom hem från shoppingen så sprang inte Chanel till dörren och hälsade på oss som vanligt... konstigt, hon som alltid rusar till dörren när hon hör nyckeln sättas i låset. Efter en stunds ihärdigt letande möttes vi av nedanstående syn... en känsla svår att beskriva infann sig. Lilla gumman, HUR hamnade du där??



Men kära nån, hur lyckades du hamna där ... och dessutom stänga luckan efter dig? Som tur var verkade Chanel inte påtagligt traumatiserad, utan anslöt sig till firandet genom att lukta på blommorna och sitta fint (jag hade ju kunnat rätta till duken, dagen till ära...)



Sedan inföll sig lugnet, Amir har åkt tillbaka till Shiraz och vi avnjöt hemlagat potatismos med äkta grädde samt pepparbiff på kakel-platta. Jag kan verkligen inte släppa det där med hur bra de fungerar som tallrikar. Maten kallnar inte på över en halvtimme! Perfekt för mig som är en super slow eater.

Sen fortsatte jag firandet genom att göra en banankaka. Superenkelt. 15 minuters arbete och en timme i ugnen. Blanda ihop nedanstående ingredienser efter behag. Men gör inte som jag och ta ut kakan efter 45 minuter, utan låt den bli klar, den blir liksom mera kaka då. Snarare än gegg i mitten med lite bränd topp. Tog tyvärr inget kort på det slutgiltiga resultatet, men det har som ni förstår en anledning... smaken var det dock inget fel på. Jag hade även adderat lite (läs, mycket, minst 2 dl) sirap så den blev rätt så karamelliserad och supersöt. Lite väl söt. Även för mig.

Trevlig helg!!

Just nu vill jag bara

känna mig tacksam för allt här i världen. Inte klaga på vare sig jobb eller omständigheter, för vad spelar det för roll? Igår fick jag höra att H inte har någon mera cancer kvar i sin kropp och helt plötsligt känns allt annat så oerhört oviktigt.
Dessutom har allt en tendens att ordna sig om man inte stressar ihjäl sig för jobbets eller något annats skull utan hanterar det hela med ro. Ro, det ska jag lära mig att implementera i vardagen. Ro... ta det hela med ro.

Känslan av att våga snegla bort mot horisonten av en framtid är så ny. Så länge har jag levt för varje enskild dag och inte planerat eller tagit något för givet. Den känslan ska jag också hålla kvar, men det är ändå hisnande att våga blicka framåt utan att bara mötas av mörka frågetecken. Nu finns det liv och finns det liv finns det hopp. Då kan jag våga kika fram litegrann bakom min gardin och känna solens strålar igen. Låta framtidens sol lysa in, för nu är det vår tur att få fortsätta leva.

Blogg-kaos

Nybörjarmisstag eller sedvanlig otur... hur som helst så hade jag laddat upp kanske 12 bilder från lägenheten här på bloggen utan att spara (och det tog tid, varje bild kanske 10 minuter pga stora bilder och kasst Internet). Självklart buggade Internet ur och alla bilder försvann. SKAM den som ger sig dock, här kommer ett nytt försök. NU sparar jag detta... så hoppas jag att det ska synas lite bilder här nedan.

Vardagsrummet, här syns inte min favoritinvestering...

... vår gigantiska sidolampa som fungerar som taklampa. I dessa nybyggen gör de det inte lätt för oss som flyttar in, inga taklampsanordningar finns. Så därför skaffade vi denna lampa som varje gång jag ser den påminner mig om little shop of horrors...

vardagsrummet från andra hållet...och en bit av köket.

vardagsrummet fick lite kräftskivepyntning inför inflyttningsfesten. Drinkvagnen vid fönstret är H:s favorit.

köksbordet och nya kökslamporna. Här har jag t.o.m. varit huslig nog att baka havreflarn! SÅ enkelt och så gott :)

kräftorna!!

sovrummet ser fortfarande lite kalt ut... ingen taklampa, inga gardiner, men det kommer väl tids nog. Vi har ju bara bott här i 3 månader! haha... Fondväggen syns ju ialla fall, på andra sidan sängen står en byrå som går i samma ton. H har även satt upp ett väggskåp som han byggt på egen hand i valnötsträ. Det blev säkert 10 ggr billigare än att köpa ett nyt skåp eftersom vi helt enkelt köpte några träskivor från BauHaus och snickrade ihop det själva (observera att jag säger "vi". Att koka kaffe och komma med glada tillrop är icke att förakta när man bygger, en mycket viktig insats enligt moi). Foto på byrån o skåpet får komma när jag och datorn kommer överens lite bättre en annan dag.

Chanels absoluta favoritplats, balkongen. Utsikten från balkongen börjar bli fotningsbar, den har ju annars bestått av grävskopor och jordhögar eftersom innergården inte blir klar förrän nästa sommar. Men så fort den börjar se representabel ut så ska jag fota o publicera :)

favoritpryl nr 2 i hemmet är givetvis tvättmaskin o torktumlare. Aldrig mera tvättstuga!!!


Andra sidan av badrummet. Duschen får jag fota en annan gång, det är svårt att få badrummet i sin helhet med på kort. Det är dock större än det verkar på dessa bilder.

All stenar jag samlade på Zakhyntos, Grekland (se semesterfoton på FB) kom till sin rätt i vår kon-kruka.

So Long!

Snart...

Snart kommer några foton på lägenheten som många frågat mig efter. Jag har bara nästan låtit denna blogg självdö. Inte helt... konstgjord andning kommer inom kort :)

Uppdaterad länk. Kul att se MJ in action

Jag måste erkänna att jag aldrig lyssnade speciellt mycket på Michael Jackson. Jag var liksom inne på Carola och Brian Addams när andra pratade om Bad, Thriller, Billie Jean m.m. Nu i efterhand har jag dock börjat titta på några av hans mest kända videos och bevittnat hans storhet. Så många som tagit efter hans gruppdanser, effekter, tja, det mesta. Säga vad man vill om honom som person, men artisteriet kan ju ingen ta ifrån honom, inte heller att han gjorde världens mest sålda album. Och i alla fall i klippet nedan så kan man ju inte låta bli att även tycka att verkar vara himla sympatisk, relativt oförstörd och genomsnäll. Låten har säkert varenda en som varit med i en kör sjungit och många som var lika vilsna som jag vet säkert inte ens att det var Michael Jackson som skrev den. Dessutom tycker jag att det är så kul att se honom jobba i studion. Han verkar ju aldrig minska på energin och inlevelsen. Om ni vill se låten nedan i färdig form så googla på titeln. Har någon efteråt samlat så många superkända artister i en och samma studio?

http://www.youtube.com/watch?v=t2t_5uzCOPc

Invigning...

...av vårt nya köksord. Det kändes som jag skrivit tidigare som sju svåra år innan det äntligen stod stolt och färdigt i köket vårt. Den goda maten är en lax-planka serverad på en kakel-platta. Det kan ju låta smått skumt, men saken är att kakel är superbra material att servera mat på. Det kan bli i princip hur varmt som helst och för en seg-ätare som jag är det perfekt, för då håller sig maten varm längre :) Det funkar åt andra hållet också. In i frysen bara så kan man servera kalla efterrätter utan att de smälter det första de gör. Sånt där potatismos (hemmagjort, inga onödiga e-ämnen och tillsatser här inte) som blir lite bränt på toppen är helt sjukt gott tycker jag.

o jag som trodde dagens goda gärning var kirrad!

Ju mer kontakt man tar med människor desto mer intryck och upplevelser får man här i livet... Häromdagen skulle jag gå till Prisextra och handla mat när jag såg en trasig man på marken som bad om en slant. Dessvärre är det ju inget ovanligt i Stockholm, så jag skulle nog inte ha ägnat honom så mycket uppmärksamhet om det inte vore för att han kommenterade min klädsel. Han tyckte jag var tunnklädd för att vara ute i regnet sa han, det var ju omtänksamt. Jag log och svarade något svamligt. Efter att H och jag handlat så fick vi för oss att slänga till honomm en slant, vi hade inte mer än 11 kr löst dock, men dem fick han. Trodde han skulle nicka lojt och sedan sitta kvar, då hade vi ju lugnt kunnat gå vidare och känt oss lite som omtänksamma och fina människor. Men så fort våra slantar klirrade ner i hans papperskopp så spratt det helt plötsligt till i gubben. Han hoppade till, gav oss ett tandlöst grin och utbrast "YES, nu har jag snart så det räcker till en bärs, haha!!". Ha ha tänkte jag, kul att han i alla fall har humorn kvar. För man vill ju inte gärna att ens lilla bidrag ska gå till mer nedbrytande droger och elände. Så vi gick leende därifrån. Skulle bara köpa en flaska vin också innan hemmets vrå hägrade.

På systemet var det kortläsar-haveri, endast kontanter mottages. Så vi stod och velade och frågade om bankomaten när utan förvarning VÅR gubbe tränger sig förbi oss från Systemet och fräser: HÄR kan ni inte stå o blockera, vissa som har HANDLAT vill förbi och det blir en viss TRAFIK här! I handen hade han en endaste burköl. Som han fått av oss. Det kändes minst sagt lite....tragikomiskt. Han kände inte ens igen oss utan var förgrymmad för att vi blockerade hans väg till närmsta gathörn där han skulle sippa på sin surt förvärvade öl...

Nä, nästa gång slänger jag till honom en macka istället.

Äntligen

Äntligen, har H o jag fixat en ny kortläsare så att jag kan lägga upp lite bilder :) Det första vi gjorde på inflyttningsdagen var att montera vår lilla drinkvagn. Medans allt annat var kvar i kartonger överallt...




... så passade vi på att gratulera varandra till lägenhetsköpet med champagne o tilltugg.

Sedan började arbetet... Tror aldrig jag kommer glömma hur H och hans pappa kämpade med att få upp allting. Ett tips; köper man möbler från Boconcept så behöver man i borr, tving och i princip såg för att få till allting rätt...

Ödets ironi?

Alltså ibland är jag bara för mycket. Igår satt jag och svamlade om att "det är något visst med mig och kuvert, jag lyckas alltid tappa dem". Utan att komma på att jag hade glömt ett riktigt viktigt kuvert i omklädningsrummet på Friskis & Svettis samma dag!!! Kom på det idag, på väg till jobbet av någon anledning. Som TUR var fanns det kvar där jag glömt det och den trevliga personalen erbjöd sig till och med att lägga det på lådan åt mig. Kur mot akut tankspriddhet, någon?

Annars var brödet godare idag när det hade fått vila lite.
Hej så länge!

Sociala barriärer o lite svammel

God kväll,
Det bor nästan 2 miljoner pers i Stockholm. Egentligen är det konstigt att man inte möter fler knäppisar. På tunnelbanan brukar de iofs vara relativt välrepresenterade. Människor som av en eller annan anledning beter sig utanför de outtalade reglerna. Pratar med sig själva, predikar högt om jordens undergång, sitter och pratar högt om knarkaffärer eller tja, bara beter sig allmänt underligt. Men borde det inte finnas fler som får för sig att t.ex. utnyttja busstiden till att byta om? Jag var nästan påväg att fråga hela bussen om det var OK att byta till träningskläder under resans gång. Det hade varit sjukt effektivt o jag som hade bråttom till mitt träningspass o allt. Men givetvis satt jag snällt kvar fullt påklädd.

Det där är ju ändå rätt bra kanske, eller i alla fall acceptabelt att vi fostrats till ett sådant starkt kollektivt medvetande som talar om vad vi får och inte får göra. Men ibland slår det ju över. I en storstad kan det lätt gå över till någon slags rädsla för sina medmänniskor. Eller är det något annat som leder till att man blundar för människor i sin omgivning? Minns mycket väl när jag hade ca 50 kuvert i en bunt på bussen och blev knuffad så att jag tappade alla kuvert på golvet (det var lervälling dessutom). Jag var nyinflyttad då så i min naivitet trodde jag att någon skulle hjälpa mig att plocka upp dem, eller i alla fall låta mig få böja mig ner o ta upp.... men de betedde sig som en skock panikslagna rådjur och trampade vilt omkring sig på mina fiina vita kuvert för att komma av bussen. Mmm, man får ta det goda med det onda när man bor i stan. Det verkar förresten vara nåt visst med mig och kuvert. Jag har lyckats tappa runt 300 kuvert i en gatukorsning en gång också... trots att jag körde dem i kartonger, på en s.k. "pirra" (typ pensionärsvagn). Några flög sin kos och blev överkörda av 1:ans buss. Men det stannade faktiskt en kvinna och hjälpte mig (iranier tror jag att hon var, det är ett trevligt folk :). Så jag hann med nöd o näppe lasta tillbaks hela balunsen innan den gröna gubben började blinka och ticka allt saktare tills det blev RÖTT o alla bilar tävlade sig genom korsningen.

Slutet gott, allting gott. Idag har jag bakat bröd. Vi får väl se om det blir gott, det innehåller:

mjöl
bakpulver
bikarbonat
lite farinsocker
filmjölk
lite salt
torkade aprikoser
pinjenötter.

Skjuts in i ugnen i 30 min, 200 grader.

Godnatt o sov gott!

PS 1: - om ni undrar hur mycket av varje som ska vara i brödet så är det bara att testa, jag vägrar att mäta upp, det blir så inrutat då. Lite som att jag vägrar ha termometer så att man ser hur varmt/kallt det är ute. Det var grymt kul att se kollegornas miner när jag kommer i kortärmad kavaj och det var 4 grader ute! Det är ju helt sjukt, 4 grader i juni? Det var man ju bara inte beredd på! DS

PS 2: brödet blev helt OK, lite kompakt och lite smaklöst. Sirap hade varit en hit, men det hade vi inte hemma. Liiite mer salt hade varit bra också. DS

Jag ger upp

Ja nu ger jag upp, jag har velat blogga så många gånger och letat halvt ihjäl mig efter sladden till kameran som gör det möjligt att föra över bilder, men nu ger jag mig, den har helt enkelt försvunnit i flytten. Så tills jag har köpt en ny får det bli bildlöst bloggande. Vad har hänt sedan sist? Tjaa, jag har ju fått ett drömlikt boende på Kungsholmen och just i denna stund håller H och hans pappa på att montera ihop vårt fina matbord från Boconcept. Jag lovar att det ska komma autentiska bilder längre fram, tills dess så får dessa bilder på borden vi köpt illustrera hur det kommer att se ut när det blir färdigt...

Det här är nästan vårt matbord...fast vårt är inte så smalt utan har tjockare kanter.


...och det här är...nog kanske vårt soffbord, men vi har en grå glasskiva och jag kan inte riktigt avgöra om det är samma modell på bilden. Det är i alla fall sjukt praktiskt med att man kan höja upp alla 3 delar och gömma fjärrkontroller, dataprylar och serveringsfat mm i bordet! Inte minst nu när vi har 3 fjärrkontroller (...av någon outgrundlig anledning) som alla går till allt. Dvs. tv, högtalarsystem, cd-spelare, pvr-box och diverse annat som jag känner mig osäker på vad det är till för. Det kommer säkert det med.

Skulle vara kul att visa lite foton från lägenheten som sagt, men det kommer det kommer. I övrigt så har jag börjat bli riktigt duktig med träningen nuförtiden. Stiger upp vid 9 (nåja, 9.45 blev det idag) varje lördag och tar mig till medelpassjympa på Friskis kl. 10.30. Idag var det en galen tjej från Lettland som var ledare. Hon ville ta ut alla sina aggressioner på oss sa hon, för att hennes land håller på att gå under. Kan bara säga att; det gjorde hon. Så fort man sackade efter lite skrek hon VAD HÅLLER NI PÅ MED? SPÄNN RUMPAN!!! Så jag spände rumpan. Extra mycket för Lettland idag. Vilken morgon :)

Ikväll blir det fotboll. Det bästa och jag menar det BÄSTA med den nya lyan är alla spontanbesök. Jag kan inte nog beskriva hur kul det känns att bo nästan som i en småstad fast samtidigt nära till allt. Alla har plötsligt tid att titta förbi, ta en fika, eller laga middag och bara hänga här en stund.

Lilla Bus (chanel) trivs också superbra här. Vi har dock lärt oss att inte vädra genom köksfönstret... sist vi gjorde det så höll H på att få en hjärtattack när han såg C sitta på fönsterbrädan... på UTSIDAN av fönstret!!! Tack o lov att hon trippade in igen, som om ingenting hade hänt.

Bäst att jag publicerar detta inlägg nu innan datorn får en knäpp, eller något. På måndag är det jag som tar med mig kameran till närmaste elektronikbutik och fixar en sladd. Får jag bara sen tag i en egen laptop också så kommer blogginläggen att strömmma in i denna lilla oas på Internet.

Må väl så länge, känn er nu patriotiska på vår Nationaldag och var inte blygsamma med att hedra ert fosterland :) Det gör alla andra, så varför ska vi vara sämre?

Fjällen och ny lägenhet

Kära vänner :)
Det ni ser ovan är en bild från badrummet i vår nya lägenhet - ett nybygge på Kungsholmen - som vi får tillträde till den 12:e maj :) Jag kommer säkerligen att låta er veta mycket detaljer om hur det går med inredning och andra pysselbitar, eftersom jag är helt grön och ovan inom detta område själv. Jag har dock lovat att jag ska bli något av en gardin-och inrednings-fetischist när jag väl kommit på plats i den nya lägenheten. Vidare ska jag bli en mycket ordningssam människa och aldrig mer blanda halvsmutsig + ren tvätt, låta tomflaskor stå under diskbänken oursköljda i veckor, glömma att rengöra ugnsgallret i X antal månader mm. Dessutom ska jag städa varje torsdag (lagom inför helgen), tvätta minst 2 ggr i veckan, jogga i joggingspåret flera dagar i veckan etc.etc.etc. Vi får väl se hur det går med allt det där. Hur som helst tänkte jag visa glimtar av lägenheten för er :) Ovan ser ni en bit av duschen med vårt specialbeställda sten-kakel...



...och så här ser köket ut än så länge. Köksluckorna ska dock bytas ut omedelbart mot valnötsfärgade. Det hade vi beställt, men så utgick den färgen ur Skanskas leverantörers sortiment!!! Surt som katten, men bra blir det nog!




Sedan måste jag ju även visa några bilder från Björnrike, Vemdalen där jag, syrran och syskonbarnen hade en solig och härlig fjällsemester förra veckan. Underbart var det och även om jag i åk-stil passade bra tillsammans med 5-åringarnas plognings-stil så gick det undan i backen och inga ben bröt jag heller :)

Jag genomförde även lite sociologiska experiment. Det ovan heter "att slå sig i slang med farsor". de hade (som den uppmärksamme kan notera) lagt beslag på samtliga grillplatser, det såg ut som att de skulle föda ett helt fotbollslag! Men där hoppade jag ändå in och tog plats med det prestigefyllda uppdraget - att grilla korv och dricka bärs. Den där bärsen har förresten en alldeles säregen historia eftersom jag lyckades lägga in den i frysfacket på kylning, glömma bort den - hämta ut den dagen efter då lite hade pyst ut, tina upp den på köksbordet hela dagen, kyla den igen ( i kylen denna gång) tills nästa dag då den var lagom tinad och kall för att avnjutas :)

Fin utsikt från taket på boendet hade vi också.

Snö + sol i den hårt pistade backen tog på krafterna.
Mer uppdateringar kommer inom kort.

Må så gott så länge allesammans!

Glömde ju nästan att jag blivit utmanad av Veronica
TRE jobb jag har haft: telefonförsäljare, hotellreceptionist, projektledare (som jag är nu)
TRE platser jag bott på: Vancouver, Dublin, Söderköping
TRE saker jag gillar att se på tv: Idol, Babben&Co, Vänner
TRE favoriträtter: Tapas, Fondue, Skaldjurspasta
TRE platser där jag helst skulle vilja vara just nu: Spanien, Fjällen, Kroatien (på semester)
TRE personer jag utmanar: Charlotta, Gudrun Schyman och Babben Larsson. Inte för att jag tror att de två senaste läser min blogg. Men utmanade är de :)

Dags att börja ;)

Nu när jag inhandlat min nya leksak, en tablet-pc, så känns det som att bloggandet kan börja på allvar. Jag har redan laddat upp alla foton från digitalkameran och sitter nu och surfar på vårt trådlösa bredband hemma. Det enda som kvarstår är att köpa till trådlöst bredband som fungerar överallt - typ i bussen på väg till fjällen dit jag ska åka på onsdag :) Tele2 Comviq verkar ha den bästa lösningen för mig, ett slags kontantkort som man laddar på när man vill kunna surfa trådlöst. Ingen bindningstid heller, kostar 189 kr så får man surfa för 1 GB. Vet inte riktigt hur mkt det anses vara? Nån som vet mer? Annars får jag väl lugna mig tills vi har flyttat in den 12:e maj. Då ska vi ju ha comhem på allt. De har nån tjänst för 100 kr/ månad, så får man surfa obegränsat. Suck, alla dessa val? Vad blir mest lönsamt?

Hur som helst, eftersom jag nu har tillgång till alla foton så måste jag ju visa några från när vi firade persiskt nyår. Jag har inte lärt mig att dansa som man ska än, det är mycket armar, höfter och händer, men här har ni i alla fall bildbevis på att jag försöker :)

H, som är sjuk och inte orkar svänga sina lurviga så mycket har fördrivit tiden på annat sätt. Vilka talanger man umgås med!

jag blir glad

Det här klippet gör mig glad :) Bäst är Magnus Östgötska :)
Det syns dock bättre på www.tv4.se - webbtv. Men där syns ju hela avsnittet så man får scrolla sig fram till finaldansen.


http://www.youtube.com/watch?v=1oYARWR1Efg

Kära nån

Nu måste jag ställa mig några frågor.
1. Varför har Chanel ställt till med en olycka i köket? Badrumsdörren stod på vid gavel och hon har hittat till sin låda från dag 1.
2. Varför kör inte fler bussar/tåg/flyg/bilar till Vemdalen? Det går 1 buss om dagen. Och enväldigt har det bestämts att man ska vilja ta 45 minuters rast på vägen! Istället för att komma fram någon gång. Tänk va, jag måste skaffa bil, detta håller ju inte. Inte för att jag skulle våga köra upp själv..........
3. Varför blir man sugen på onyttig mat av att äta onyttig mat? Ondska föder ondska... att starta dagen med kanelbulle leder till lunchpizza och våfflor + chpis på kvällen...
4. Hur komplicerad kan en tripp till Söderköping bli? Kalmar inkluderat? eller inte. Att hämta en cykel i Kalmar som en dagsutflykt tenderar att ta mycket tid från själva Söderköpingsvistelsen.
5. Ska man vara i Vemdalen 3 eller 4 nätter? Hur mycket orkar en total amatör åka skidor? Kommer jag sitta och gråta i bastun efter andra dagen? Eller kommer jag att ångra mig gruvligt om jag inte stannar en tredje dag när man börjat lära sig hur föret funkar? Varför kostar bussen så lite och liftkortet så mycket?
6. Hur kommer det sig att det är ok att bo i en stuga gratis - bara man tror att man får plats?
7. Slutligen - sköna maj, var är du? Det är kallare än någonsin och solen värmer inte ett jota. Kommer ihåg på 80-talet när man satt i bikini på altanen till påsk. Omvänd klimatförändring?
8. Slutligen - igen: Ska man boka en resa till Miami i sommar? Eller Kroatien? Vad kommer lägenhetsinredningen att gå på och hur mycket oförutsedda kostnader kan CSN hitta på?
9. Sista slutligen: Varför fick jag betala tillbaka på skatten i år när jag alltid alltid har fått tillbaks förut? Hur kan jag ha varit så rik under hela året utan att veta om det?

Lovade häromsistens att jag skulle lägga upp lite bilder från min Karlstads-vistelse. Kom dock på att jag tagit de skummaste och roligaste bilderna från min mobil, och har dessutom tappat bort den sladd som gör det möjligt att överföra bilder därifrån till datorn... Men några glimtar från kameran fick jag i alla fall. Karlstad i all dess prakt...

En ensam staty var den enda person jag mötte på väg från tåget till hotellet.

Inte en kotte utanför den lokala puben...

Väl inne på hotellet fanns det bara en tom hiss...

...och en barmeny som jag kollade in, vågade mig dock aldrig ner till restaurangen sen.

Fick en skräckfilmskänsla av den låsta dörren och den tomma korridoren

Men väl inne på rummet kändes det rätt tryggt. Undrade dock varför det fanns två sängar i mitt enkelrum? Är det någon slags ny standard för skitzofrena?

Eftersom jag hade tråkigt tog jag kort på min föreläsningsutstyrsel i spegeln för att kolla att den satt rätt.

Och efter allt detta var det värsta över, jag vaknade på morgonen, staden hade vaknat och skräckfilmskänslan flög bort i samma stund som jag kände doften av hotellfrukosten!!

Idag ska jag till syrran och kolla på melodifestivals-finalen! Ska bli kul att se om det blir Caroline af Ugglas som blir Sveriges representant... jag tror dock på Alcazar eller Måns. Eller EMD. Den som lever får se.