Oviljan att sälja

Idag skulle jag skicka en film till en person. Det jag efterfrågade var en butik som ville skicka ett s.k. "filmogram". En film, trevligt paketerad med en hälsning - som man skickar blommor, ni vet. På filmogram.se hade de inte den filmen som jag ville skicka, så jag började ringa runt till filmbutiker i Stockholm. Mycket riktigt, de hade filmen jag efterfrågade, de hade presentförpackningar och ... ja det var just det, där tog det stopp. Man kunde mycket gärna gå dit, köpa filmen, köpa en presentförpackning, bege sig till posten, köpa ett kuvert + frimärke, skriva en egen hälsning på ett vykort, stoppa i vykortet (köpa vykortet också givetvis) och posta paketet själv. Men nu är det ju så att jag fick detta infall att skicka en film vid skrivbordet, här och nu ville jag köpa tjänsten. Att ens tänka på att gå ut i snålblåsten och leta reda på en filmbutik som har just den filmen gör att jag hellre struntar i saken, jag har 100 andra saker på agendan och detta var bara, som sagt, ett infall. Jag tycker generellt sett att svenska butiker är dåliga på att sälja. Jag hade gladeligen betalat lite överpris för att få till det här snabbt och smidigt. Men det blir så många hinder ivägen. Varför är det så? I många andra länder skulle man inte tveka en sekund - vill du ha en film skickad? Vilken adress - vi fixar! Det är som om man inte ser kopplingen mellan service och vinst. Är de anställda så långt ifrån verksamhetens bästa i sina tankar? Tänker de bara "det spelar ingen roll hur många filmer jag säljer, mitt lönekuvert kommer ändå en gång i månaden". I så fall tycker jag att man borde införa någon slags provision, eller åtminstonde uppmuntra till kreativa lösningar för att sälja mer!? En butik, på Gullmarsplan, sa att de kunde lösa problemet åt mig, men ansvarig butikschef var inte där, så hon bad mig återkomma... det var det närmsta jag kom.

Nu är det inte så att jag är extremt lat - jag kommer att gå o köpa filmen och skicka den (hur svårt är det, egentligen?) Men jag tycker ändå att det är denna attityd man stöter på, i tid och otid, när det handlar om att sälja så måste man väl kunna tänka lite utanför lådan som man sitter i?

Jaja - nu är det jag som tar paraplyt o traskar ner till filmkedjan :) Må så gott!

Shit

Clementinerna börjar bli goda.
Det betyder att det är vinter snart.

"Det regnar här i Stockholm idag...."

Men idag har jag bestämt mig för att ta tag i samtliga av punkterna från igår. Skicka in papper, införskaffa harts - helst skulle jag vilja köpa ett elpiani på blocket också. Jag ska hämta ut en skräddarfixad kavaj åt H och göra alla ärenden tills listan tar slut! Tänk vad det kan vända på en dag, idag känner jag mig odrägligt produktiv. Be mig om en tjänst idag så gör jag den 10 gånger om. Be mig om en tjänst igår och ni får 10 undanflykter till svar...kanske inte riktigt, men ni fattar poängen.

Harts!

Praktiska saker

Om det är något jag har svårt för så är det att ta tag i praktiska saker. Jag anmälde mig mest på skoj till en kurs på universitetet. När jag väl kom in och skulle bekräfta detta så behövde man en PIN-kod som skulle ha kommit med posten. Ingen PIN-kod i sikte och eftersom jag var ute i sista minuten med att bekräfta min studieplats så blev det att skicka in ett panik-mejl och anmäla mig där med argumentet att någon PIN-kod har jag då rakt inte sett till.

Nästa sak att ta tag i är att hämta ut ett rekommenderat brev på mitt närmaste postutlämningsställe. Sådant som folk gör dagligdags? Men varje gång jag går utanför dörren så glömmer jag den där förgjordade lappen. Dessutom är inte utlämningsstället något av de 3 nära mitt hem som jag bruka besöka (godisspecialisten, daglivs postutlämning eller postens servicekontor på Flemminggatan). Nej det är något annat avlägset ställe så man har ju inte vägarna förbi direkt...

Sedan har vi det här med att anmäla mig till fortsättningskurs i persiska på kvällstid. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Jag vill ju läsa persiska, men skulle gärna byta till någon anna kurs än min nuvarande. Då tar det stopp. Jag är van att åka på måndagkvällar till ABF på Sveavägen. Jag hittar, tiden passar mig och jag vet att jag inte behöver införskaffa mig något extra kursmaterial. Jag vet vad det kostar och vad jag får för pengarna. Men det hade ju varit kul att gå en kurs på universitetet kanske? För sent, då skulle jag ha anmält mig för länge sedan! Men Komvux då? Ja de har något, dubbelt så dyrt och man måste köpa en bok för 1000 kr. Var 17 såg jag den kursen? När börjar den och vilka tider går den? För många hinder och det resulterar i att inget blir av.

Sist men inte minst behöver jag ett harts. Fiolen ligger mestadels på hyllan, men det kan ändå vara kul att spela lite någon gång ibland. Nu har jag till och med hittat stycken på Spotify som jag gillar att spela till! O så hittar jag inte mitt harts - det låter för täskigt helt enkelt - för er som inte spelar stråkinstrument kan jag berätta att hartset är till för att stryka på stråken så att den får fäste på strängarna. Utan hartset glider den mest omkring utan att fiolen ger ifrån sig något ljud, åtminstonde inget som är behagligt att lyssna på. Att köpa ett harts har jag nu glömt de senaste 3 veckorna varje gång jag är ute på stan.

Annars är ledigheten snart slut och nya äventyr väntar. Jag återkommer med mer exakta besked :)