Rena grekiskan?

Jag har gett mig den på att jag ska lära mig persiska. Jag tycker att det är lite av en skyldighet som den ihärdige integrations-förespråkare som jag är. Jag tycker att det är viktigt att lära sig språket för att kunna få större insikt i den persiska kulturen som jag ju lärt känna under ett antal år. Vad jag inte visste var... att det skulle vara så jädra svårt! Språk-öra har jag alltid haft, så det är inte det. Jag kan snappa upp fraser och upprepa dem i tid och otid. Det jag inte begriper mig på är skriftspråket. Det finns 4 olika S, 4 olika T och 4 olika Z. Dessa uttalas EXAKT likadant, men de skrivs helt olika. Vokaler som e och a skrivs inte ut. Man vet således aldrig om det står "ELLEN" eller "ALLAN" - dessa två namn skrivs exakt likadant!! Det är underförstått vilken vokal man menar......suck. Och behöver jag ens nämna att man skriver från höger till vänster och att man skiljer på självständiga och icke självständiga bokstäver när man talar om vilka som ska stå ensamma och vilka som ska bindas ihop med nästa bokstav?

Okej att svenskan är svår med sina en och ett som inte har några vettiga regler och persiskan har bara ett ord för "han/hon", detta ord är ett kraftfullt "UH" eller "O". Ganska lätt. Grammatiken är väl sisodär lagom svår, man har rört in lite undantag som följer den arabiska grammatiken för att försäkra sig om att behålla språkets kryptiska natur. Men detta sliter jag alltså med i dagsläget.

...och ungefär så här långt har jag kommit när det gäller mitt eget skrivande.

Jag såg en dokumentär igår på TV som handlade om bananproduktion och hur människor som arbetar på bananfälten blev sterila av de gifter som spreds ut på fälten dagligen. Många av dem var analfabeter och kunde bara skriva sitt eget namn. Ungefär så skulle man se på mig om man vaknade upp en dag och alla bara kunde prata persiska. Jag måste ta tag i det här, någon gång ska jag publicera ett brev här på bloggen, skrivet av mig, på egen hand, med det kryptiska persiska alfabetet.