Jag ger upp

Ja nu ger jag upp, jag har velat blogga så många gånger och letat halvt ihjäl mig efter sladden till kameran som gör det möjligt att föra över bilder, men nu ger jag mig, den har helt enkelt försvunnit i flytten. Så tills jag har köpt en ny får det bli bildlöst bloggande. Vad har hänt sedan sist? Tjaa, jag har ju fått ett drömlikt boende på Kungsholmen och just i denna stund håller H och hans pappa på att montera ihop vårt fina matbord från Boconcept. Jag lovar att det ska komma autentiska bilder längre fram, tills dess så får dessa bilder på borden vi köpt illustrera hur det kommer att se ut när det blir färdigt...

Det här är nästan vårt matbord...fast vårt är inte så smalt utan har tjockare kanter.


...och det här är...nog kanske vårt soffbord, men vi har en grå glasskiva och jag kan inte riktigt avgöra om det är samma modell på bilden. Det är i alla fall sjukt praktiskt med att man kan höja upp alla 3 delar och gömma fjärrkontroller, dataprylar och serveringsfat mm i bordet! Inte minst nu när vi har 3 fjärrkontroller (...av någon outgrundlig anledning) som alla går till allt. Dvs. tv, högtalarsystem, cd-spelare, pvr-box och diverse annat som jag känner mig osäker på vad det är till för. Det kommer säkert det med.

Skulle vara kul att visa lite foton från lägenheten som sagt, men det kommer det kommer. I övrigt så har jag börjat bli riktigt duktig med träningen nuförtiden. Stiger upp vid 9 (nåja, 9.45 blev det idag) varje lördag och tar mig till medelpassjympa på Friskis kl. 10.30. Idag var det en galen tjej från Lettland som var ledare. Hon ville ta ut alla sina aggressioner på oss sa hon, för att hennes land håller på att gå under. Kan bara säga att; det gjorde hon. Så fort man sackade efter lite skrek hon VAD HÅLLER NI PÅ MED? SPÄNN RUMPAN!!! Så jag spände rumpan. Extra mycket för Lettland idag. Vilken morgon :)

Ikväll blir det fotboll. Det bästa och jag menar det BÄSTA med den nya lyan är alla spontanbesök. Jag kan inte nog beskriva hur kul det känns att bo nästan som i en småstad fast samtidigt nära till allt. Alla har plötsligt tid att titta förbi, ta en fika, eller laga middag och bara hänga här en stund.

Lilla Bus (chanel) trivs också superbra här. Vi har dock lärt oss att inte vädra genom köksfönstret... sist vi gjorde det så höll H på att få en hjärtattack när han såg C sitta på fönsterbrädan... på UTSIDAN av fönstret!!! Tack o lov att hon trippade in igen, som om ingenting hade hänt.

Bäst att jag publicerar detta inlägg nu innan datorn får en knäpp, eller något. På måndag är det jag som tar med mig kameran till närmaste elektronikbutik och fixar en sladd. Får jag bara sen tag i en egen laptop också så kommer blogginläggen att strömmma in i denna lilla oas på Internet.

Må väl så länge, känn er nu patriotiska på vår Nationaldag och var inte blygsamma med att hedra ert fosterland :) Det gör alla andra, så varför ska vi vara sämre?