o jag som trodde dagens goda gärning var kirrad!

Ju mer kontakt man tar med människor desto mer intryck och upplevelser får man här i livet... Häromdagen skulle jag gå till Prisextra och handla mat när jag såg en trasig man på marken som bad om en slant. Dessvärre är det ju inget ovanligt i Stockholm, så jag skulle nog inte ha ägnat honom så mycket uppmärksamhet om det inte vore för att han kommenterade min klädsel. Han tyckte jag var tunnklädd för att vara ute i regnet sa han, det var ju omtänksamt. Jag log och svarade något svamligt. Efter att H och jag handlat så fick vi för oss att slänga till honomm en slant, vi hade inte mer än 11 kr löst dock, men dem fick han. Trodde han skulle nicka lojt och sedan sitta kvar, då hade vi ju lugnt kunnat gå vidare och känt oss lite som omtänksamma och fina människor. Men så fort våra slantar klirrade ner i hans papperskopp så spratt det helt plötsligt till i gubben. Han hoppade till, gav oss ett tandlöst grin och utbrast "YES, nu har jag snart så det räcker till en bärs, haha!!". Ha ha tänkte jag, kul att han i alla fall har humorn kvar. För man vill ju inte gärna att ens lilla bidrag ska gå till mer nedbrytande droger och elände. Så vi gick leende därifrån. Skulle bara köpa en flaska vin också innan hemmets vrå hägrade.

På systemet var det kortläsar-haveri, endast kontanter mottages. Så vi stod och velade och frågade om bankomaten när utan förvarning VÅR gubbe tränger sig förbi oss från Systemet och fräser: HÄR kan ni inte stå o blockera, vissa som har HANDLAT vill förbi och det blir en viss TRAFIK här! I handen hade han en endaste burköl. Som han fått av oss. Det kändes minst sagt lite....tragikomiskt. Han kände inte ens igen oss utan var förgrymmad för att vi blockerade hans väg till närmsta gathörn där han skulle sippa på sin surt förvärvade öl...

Nä, nästa gång slänger jag till honom en macka istället.