Business business business

Igår och idag har jag varit i Karlstad. Det är nog en trevlig stad även om den kanske inte visade upp sig från sin bästa sida just idag. Det är mulet och grått och dessutom verkar Karlstad ha lite problem med snöhanteringen. När jag hade traskat de 10 minuterna från tåget till hotellet var mina skor, strumpor och byxben dyngsura som vi säger på östgötska.
Det är för övrigt en skum känsla att bara hamna i en stad på ett stadshotell sådär som man gör när man reser med jobbet. Jag har ju aldrig varit i Karlstad, men fick ändå känslan av att jag känner igen mig. Där är ju tågstationen ja, då ligger väl hotellet där ja, ett stenkast bort - o så konferenslokalen tätt intill. Det är liksom samma upplägg i många svenska städer. Så långt är allt bra, det känns tryggt på nå vis. Men väl framme på hotellet sitter jag oftast och kurar på rummet. Jag kan liksom inte samla tillräckligt med kurage för att gå ner i baren och ta en tallrik tapas o ett glas vin. Även om jag skulle känna för det. Där går gränsen. Jag köpte en tonfiskmacka från receptionen och åt den till "familjen annorlunda" på tv, på hotellrummet. Vad är det man är rädd för? kan man fråga sig. Skamliga förslag? Att jag ska stöta på någon annan som ska tala på konferensen och göra bort mig? Äh, jag hade det i alla fall bra på rummet. Dagen efter (efter hotellfrukosten!) kollade jag in konferenslokalen (så att jag hittar dit... ni som känner mig vet ju hur det är med den biten) och väl på plats känns det som att det värsta är över. Att föreläsa är ingen biggie längre och det gick ju bra också, även om jag ännu inte vant mig vid känslan att prata inför massvis av duktiga företagare som har 10 ggr mer arbetslivserfarenhet än jag till 100 %... Men dom var så intresserade så och jag kunde svara på alla frågor! :)

Efteråt satt vi alla som hade pratat i en "expertpanel" så att publiken fick komma fram och ställa mer ingående frågor. Så jag försökte glatt att prata om turism, resegaranti, lönsamhet och prissättning på en blandning av holländska, engelska och svenska... spännande :) Det roligaste av allt var att det slank in några ord på persiska när jag snackade engelska! Haha, jag sa "Are" istället för "Yes" vid ett tillfälle och satt och nickade. Tror inte att någon märkte det dock, jag fick snabbt fram "Yesssss yes" efteråt så att det blev "AreYESsss, yes" om du förstår vad jag menar.

Nu sitter jag på Karlstads tågcentral och väntar på att ta mig hemåt. Ska bli riktigt skönt. Hoppas att ni också har det bra, ska lägga in lite bilder på Karlstadsvistelsen när jag kommer hem.

Må bäst!