Bedrövligt

Juni månad och solen gassar in genom fönstret.
I år verkar det som att allt händer på en gång. Smaka på Stockholm, Marathon,(Skrattstockfestivalen i Långholmen som alltid är samma dag som maran), Stockholm Jazz festival, nationaldagen... allt denna första vecka i juni. Vad ska vi göra resten av sommaren?

Här på bloggen går det lite trögt nu, mest på grund av att minneskortet till kameran är fullt. Jag har varit flitig med dokumenterandet av olika företeelser men mindre flitig med uppläggen. Det kanske vore enklare om man ändå hade ett smalare tema att hålla sig till här på bloggen... vi får se vad som händer med det.

Man kan ändå inte undgå att kommentera Eurovisionschlagerfestivalen 2010. Nu förstår jag besvikelsen i alla de (mest killar) som går runt och känner sig tomma i hjärtat för att inte Sverige är med i fotbolls-vm. Vi har inte missat en Eurovisionsschalgerfestival sedan 1952! Omotiverat taskigt att lägga detta ansvar på stackars Anna Bergendahls axlar, hon lever som jag i hennes ålder, så hon skulle ändå inte ta åt sig, men vem ska vi skylla på då? Vem är syndabocken i denna katastrof? Har vi svenskar så otroligt dåligt omdöme?

Uppenbarligen: ja. För vi röstade också fram Tyskland som vinnare. När Eric Saade log fram siffrorna om att Sverige gav 12:an till Tyskland så var det som att jag hade missat nåt? Kanske skulle låten låta bättre när jag hörde den andra gången? Kanske kunde jag tycka att tjejen var charmig, oförstörd, hade någon finess-taktik med sin röst eller dans som jag missat? O så skulle jäntan sjunga igen. Det lät precis som första gången: Bedrövligt. Noll kroppskontroll, röstkontroll eller koll överhuvudtaget. Som syrran sa: Hur många toner hade låten? 2? 4? och inte ens dem kunde hon träffa. När det FANNS härliga bidrag som Moldavien, Georgien, t.o.m. Danmark hade ju varit en värdig vinnare jämfört med detta. Men nu kan vi inte skylla på grannländers osolidariska kompisröstande, så vad i all världen ska vi skylla på?
Va?
Vem ska avgå?